ATT LÅTA MUNNEN GÅ

Idag berättade Elsa för mig att jag har för mycket kläder. Med en väldigt viktig min och myndig ton. Nu får det faktiskt räcka, mamma sa hon och bestämde att jag minsann fick vara nöjd med det jag har. Med tanke på att vi är i en klädaffär max en gång i månaden så fattar jag att det är jobbigt. Men visst, nu har jag köpt ett par byxor, lämnat tillbaka samma par, köpt ett par nya och det ger ju två besök på samma månad. Tufft det där.

I alla fall, jag tyckte det var så himla kul att hon var så bestämd över det här att jag återberättar historien för Henrik när vi alla är med. Och medan vi går där och jag berättar för Henrik så går den lilla saken vid min sida, himlar med ögonen mot Henrik och gör handminen du snackar för mycket, bla bla bla. Öh, va? När lärde du dig det? Det var så hysteriskt kul att Henrik och jag nästan kissade på oss. Kanske inte lika kul när jag berättar det men tro mig, överraskningsmomentet var grymt.

Denna vecka i utvecklingen får vi väl lägga till som den där hon gjorde sånt hon inte borde, allra helst eftersom hon igår sa till mig att mamma, jag får inte in det jävla pusslet!  Jag försökte vara så cool som möjligt för jag vill inte att hon någonsin, eller så länge det går iaf, säger svärord. Jag var tvungen att googla när andra barn sagt sina första svärord och på det jag hann kolla så är hon ganska sen som tur är. Vi har inte helt misslyckats. Men alla kan må bra av ett bättre ordförråd (ja, jag tar åt mig) och idag har hon inte sagt något så min fråga och insisterande på att hon pratade om DJÄRVAR? måste ha funkat.