ULTRALJUD VECKA 27

Igår gick vi upp okristligt tidigt, redan 5.50 ringde klockan. Sen körde vi upp Elsa till Totte innan vi åkte tillbaka till sjukhuset för tre timmars undersökningar och läkarbesök. Vi började med rutinultraljudet vid åtta. Allt såg bra ut och den här gången var det jättekul att titta eftersom han rörde sig så mycket och smaskade sött med munnen. Tydligen är han en liten gymnast för han låg med fötterna på pannan hela tiden. Vid ett tillfälle gjorde han tummen upp åt oss och barnmorskan skrattade gott mest hela tiden.
De var kul att se att hans profil ändrat sig så mycket på 6 veckor. Förra ultraljudet hade han en liten söt uppåtnäsa som barnmorskan sa, denna gången hade han en riktigt rak näsa, förhoppningsvis sin pappas fina exemplar. Ultraljuden från syskonen i samma vecka ser verkligen helt olika ut så kanske att de inte blir så lika? Som min bror och jag, två helt olika uppsättningar förutom det blonda, lockiga håret.

Sen hade vi flödeskoll. Det såg också bra ut, förutom flödet på min egen sida. Den är en tvåa av fyra så den är normal men ändå något som de kommer hålla mer koll på nu, därför kommer jag gå varannan vecka hos barnmorska och varannan på KK. Om mitt flöde försämras så ökar risken för havandeskapsförgiftning igen men håller det sig eller till och med blir bättre, vilket det kan bli, så ska jag vara utom fara gällande den faktorn.
Barnet som barnmorskan ansåg vara stor är inte så stor. Han ligger på -11% i tillväxt vilket är inom normalspannet, det är först vid -22% som gränsen går. Men stor är han inte, 840 gram pluttig.

Sen gjorde vi en sån där band-på-magen-koll, minns inte vad det heter men kanske CTG? De kollar barnets hjärtfrekvens, min puls och så hur bra jag känner barnets sparkar. Det tog oss tillbaka 5,5 år i tiden för med Elsa var det ju det vi gjorde mest, låg och lyssnade till hennes hjärtslag. Sen tog vi ett blodtryck men jag hade redan förvarnat dem om att det skulle vara dåligt eftersom bara tanken på KK höjer min puls och det var jättedåligt. Även efter omtagningen 20 minuter senare men jag hade tagit det hos BM i fredags plus att jag tar det vare dag hemma och det är under kontroll än så länge. Ingen äggvita eller annat knas heller.
Däremot är det slutjobbat för min del. Det visade sig att de som haft sån allvarlig havandeskapsförgiftning som jag inte ska jobba efter vecka 20 och jag har traskat på till vecka 27 så nu är det vila och ta det lugnt som gäller för mig fram tills barnet kommer. Den här läkaren (ja, såklart en helt ny igen) ansåg att jag skulle gå så länge som allt ser bra ut så när gossebarnet kommer vet vi inte. Men inte planerat snitt i vecka 36 iaf. Det blir som för alla andra, en överraskning!

Bilden överst är tummen upp och en mage med revben. Bilden nere till vänster är foten på pannan, i stort sett hela bebisen som en rulle. Sista bilden är söta profilen. När vi hade sett samma bilder med Elsa stortjöt jag i en hel dag eftersom hon inte hade någon haka och underläppen inskjuten under överläppen. Nu vet jag bättre, alla bebisar ser ut sådär så inga tårar!