Medan Henrik och jag gjorde helgstädningen så fixade Elsa fram ett fik med riktig saft, pepparkakor och chokladbollar. Och allt gick att köpa riktigt billigt, faktiskt så billigt att fiket gav oss pengar att betala med. Såna ställen skulle det finnas fler av.

Varje kväll innan jag går och lägger mig går jag in flera gånger och tittar på henne när hon sover. Försäkrar mig om att hon faktiskt ligger där, att hon har täcke och inte behöver något. Inatt när jag kom in hade ögonen klibbat ihop på henne, en liten ögoninflammation, tackarrrrr, så vi torkade och fixade och i morse var det bättre igen. Rött och svullet såklart men inte varande. Och nu har jag själv fått ett rött, svullet och svidande öga så vi får väl se om jag möter mina kunder som ett monster imorgon eller om jag kan klara mig ifrån det här också. Vi var bara hemma…

Efter att jag hade fastnat, och kommit ut, ur hissen (PSYKBRYT!!! Vet inte hur länge jag hade larmknappen intryckt eller hur många gånger jag sa till Henrik i telefon JAG SITTER FAST I HISSEN! JAG SITTER FAST I HISSEN! JAG SITTER FAST I HISSEN! men hans lugna stämma fixade det så jag kom ut) så hämtade jag Elsa på dagis och så tog vi vägen runt backen hem för att se om vi kunde försöka oss på ett åk. Nån pulka hade jag inte men en påse med en handduk i och det funkade ju bra när vi var små så varför inte? Varför fick jag inte svar på men…

Det var så himla, himla kul att ha alla ungar här så jag vill ha fest igen! Det var såklart helt fantastiskt slitigt också, 10 ungar som tycker att man är en superkul mamma och som vill ha sin beskärda del av gos, sitta i knä, berätta att de gjort Elsas kort själva. De är så glada, så stolta, så roliga! Lägger man dessutom till att det hade räckt med ett gäng heliumballonger och ett Big Pack med glass så är det ju dessutom lätt att ha kalas. Elsa hade berättat hur kul hon haft det på samlingen i morse och alla ungarna hade instämt och berättat om djungelkalaset. Och…

Nu sitter vi i varsin fåtölj medan Elsa härjar med de ballonger som överlevde dagen. Kalaset blev så himla bra och att ha klarat av det första kalaset känns stort. Elsa är nöjdare än nöjdast, grät stora tårar när alla föräldrar plötsligt kom och hämtade samtidigt men som tur var stannade ett litet gäng kvar nån timme eller två extra så Henrik och jag fick umgås med vuxna och Elsa leka lite till. Till nästa år kan jag skriva det här till mig själv: baka inget. Satsa bara på glass, strutar och extrapiff. Nej, verkligen, baka inget. Inget alls. De smakade på cakepopsen men kanske de var för chokladiga. Eller så…

Nu är det inte många dagar kvar till Elsas första kalas. Jag är betydligt mer nervös än hon, eller- jag är nervös, hon är förväntansfull. Jag är ju sån här jämt vid kalas och bjudningar, vill att alla ska ha det så bra som det bara är möjligt och är rädd att missa något väsentligt. Som inbjudningarna, de skickade vi i panik kvällen innan jul. Redan på senhösten började jag fundera över Elsas kalas och trodde då att vi skulle ha det hemma. Jag gjorde egna fina inbjudningar på cirkustema med all den rätta infon på. Sen skulle ju Elsa ha ett leklandskalas så då lade jag ner allt. Ja,…

Vi valde att ha Elsas kalas i Orrefors i år. Vi ville att så många som möjligt skulle kunna komma och eftersom en ny kusin var väntad till nyårsafton så flyttade vi årets kalas till hemmaplan istället. Och vilket kalas det blev! Alla kunde komma och inget kunde gjort oss gladare. Vi hade bakat hela veckan innan så kakor och tårtor räckte långt. Att farmor och mormor bidrog med kakor också gjorde kalaset till ett överflöd av gott. Det Elsa hade längtat mest efter, förutom paketen då, var att vi skulle sjunga för henne. Och hon älskade det samtidigt som hon blev generad över att vara så mycket i fokus.…